"Hela N2-affären ger en skrämmande bild av hur akademiska ämbetsmän på högsta nivå,om har såväl kollegers som allmänhetens oinskränkta förtroende, inlåtit sig i systematiska oredligheter. Deras agerande har inneburit att allmänheten, patienterna, under många år blivit påtvingade meningslöst lidande, omak, tidsförluster och oskäliga kostnader...Människor har misshandlats och stympats genom onödiga tandförluster, tillfogats såväl fysiskt som psykiskt lidande och därvid blivit invaggade i tron att de fått det bästa som vetenskapen har att erbjuda. I verkligheten har de blivit bedragna".
Citat ut boken N2-affären, Sven Rosenbaum,1984.
Den förre cheftandläkaren vid Arboga Folktandvård avslöjar försåtliga manipulationer och konspirationer bland högt uppsatta tjänstemän inom tandvården och Socialstyrelsen. Under en slöja av vetenskap har de inblandade försökt "blanda bort korten" för att bli av med en farlig konkurrent och därmed säkra sina egna högt uppsatta positioner. Robinson? Nej, det här är tandvårdens "Watergate". Denna skandalhistoria är lika aktuell idag som den var 1984, eller varför inte 1964.
I ett halvt århundrade(!) har tandvårdens profeter och lärde stridit om hur infektioner i tänder bäst bekämpas. Aseptiskt eller antiseptiskt? Företrädare för världens minsta specialistkår, endodontister, hävdar fortfarande att infektion i tänder måste behandlas varsamt, aseptiskt. Det här leder till att den vanlige tandläkaren hänvisas till behandling som har osäker effekt på en infekterad tand. Det är här konspirationstanken kommer in, vem tjänar på att din tandläkare inte kan behandla en banal infektion? Viktigt är också, denna kontrovers mellan aseptik och antiseptik förekommer bara i de länder där specialistvården är utbyggd. Island har två(2) endodontister. Samma diskussion. I praktiken betyder det att en tandläkare som 'misslyckas' remitterar sina patienter till en endodontist...,som kan rädda läget med mer tid och mer pengar...
N2 är ett antiseptiskt rotfyllningspreparat. Det är helt enkelt för bra - för endodontister.Med ett sådant verksamt preparat upphör deras remissflöde...och fina jobb. Det tandläkare Rosenbaum visar i sin bok är hur rotfyllningspecialisterna (endodontister) infiltrerade Socialstyrelsen för att kunna blockera användandet av konkurrenten N2.För detta ändamål saknade Socialstyrelsen egen expertis, så de lämnade med förtroende över till professorer inom Endodonti att övervaka sin egen verksamhet...(!),tandvården. I kraft av denna maktposition bestämde sig professorerna för att bli av med N2 genom att kräva att produkten klassificerades som läkemedel. I händelse av en ansökan räknade de med att kunna avvisa densamma med hänvisning till laboratoriestudier. På detta sätt kunde preparatet undanhållas den vanlige tandläkaren.
När inte detta fungerade gjorde år 1975 fyra(4) professorer gemensam sak och hävdade med hänvisning till laboratoriestudier, av tvivelaktig karaktär, att preparatet stred mot vetenskap och beprövad erfarenhet.
Stora delar av tandläkarkåren skrämdes till att hålla sig borta från ett kraftfullt verktyg mot tandinfektioner. Professorerna hade talat. De tandläkare som hade lång erfarenhet av N2 visste bättre. De hade kontrollerat sina rotfyllningar med röntgen. Infektionerna läkte ut. Miljontals tänder, enbart i Sverige! Här fanns beprövad erfarenhet att fylla Sankt Peterskatedralen i Rom. Rotfyllningsmaterialet N2 CE-märktes 1998.
Professorernas stora dilemma är att de, än idag, inte kan styrka påståenden om svåra sidoeffekter av N2. Dessa påståenden har endast ett syfte; att sprida desinformation för att stärka sin egen ställning. Trots detta finns det många tandläkare i Sverige som bryr sig mer om sina patienter än Socialstyrelsens självvalda "experter".
När vi idag vill att dessa "experter" skall anföra bevis mot användandet av N2
blir svaret;
Ur Tandläkartidningen Okt. 2009.
Tandläkare Daniel Rigsjö
nn_svar.jpg (526,14 kb)