Äntligen har Socialstyrelsen klart uttalat att N2 får användas. Nu brådskar det att utbilda alla Sveriges tandläkare i att använda den metod som gör att rotbehandling blir säker och får förutsebar och god prognos. Fördomar och ovilja att respektera kliniskt dokumenterade goda resultat har gjort att oerhört många tänder har gått förlorade helt i onödan. Rotbehandling, utförd enligt Socialstyrelsens riktlinjer, har lett till över 50% misslyckande. N2-rotfyllning, som bara uppvisat bara 2-5% misslyckanden har sagts strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet.
Försvar för N2-metoden

Resultat
Vi som har valt att arbeta med N2 har gjort det för att ingen annan metod har gett oss så goda resultat. Att det förhåller sig så visade tandläkare Lennart Telander redan 1966 då han publicerade en 6-årsuppföljning av 141 rotfyllningar utan ett enda bakslag.  Även Steup (2001) har i sin avhandling visat mycket goda resultat med N2.  De metoder som lärs ut vid tandläkarutbildningen i Sverige har bristen att bakterier finns kvar i rotkanalen i 93 % av de rotfyllda tänderna (Brynolf 1967). Detta förklarar troligen de dåliga resultaten. De som anser N2-användning strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet menar uppenbarligen, att trots att metoden ger över 90 % lyckandefrekvens på såväl kort som lång sikt, ska den överges till förmån för en metod som dras med en skrämmande hög misslyckandefrekvens.  Att göra så tycker vi N2-tandläkare strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riskanalys
Den största risken som tandläkare upplevt med att använda N2 är att bli trakasserade av Socialstryrelsen, HSAN eller Försäkringskassan. En del tandläkare har också tagit intryck av den kontinuerliga desinformation som skett de senaste femtio åren angående faror. Enligt amerikanska Food and Drug Association, en av världens strängaste läkemedelskontrollanter, är risken för patienten inte högre med N2 än med något annat rotfyllningsmedel.
Bakterier från infekterade tandrötter kan vara livshotande för vissa patienter, t.ex. diabetiker, hjärtsjuka och för dem som har nedsatt immunförsvar. En rotbehandlings främsta uppgift är att se till att rotkanalen blir steril och att rotfyllningen förhindrar reinfektion. N2 klarar den uppgiften! Gängse metoder i Sverige gör det inte.

Cancerogena ämnen bör man se upp med. I guttaperka finns ett mycket potent sådant, Bisphenol A. Även kloroform sades redan på 1970-talet vara så cancerogent att det, enligt utskick från Socialstyrelsen inte borde användas i några medicinska sammanhang. Vissa tandläkare använder dock än i dag hartskloroform för att klistra fast sina guttaperkaspetsar. Endodontister ser inga problem, men oroar sig i stället för formaldehydens cancerogena potential. Med den lilla dos och svaga koncentration som finns i N2 är den oron obefogad. Ett normalt päron innehåller tre gånger så mycket formaldehyd som en nygjord N2-rotfyllning. Vårt blod innehåller också mer formaldehyd än rotfyllningen.
Allergi är ett gissel för många. När antibiotika används kan också detta vara farligt om patienten är överkänslig. Därför bör man se till att antibiotika undviks genom att inte ge bakterier en chans att växa i rotkanaler. Långt fler människor är allergiska mot vissa antibiotika än mot N2. Själv har jag efter 45 års arbete med detta material aldrig träffat på någon som har varit allergisk. Enligt uppgift från American Endodontic Society är allergi mot N2 och liknande ytterst sällsynt trots att det gjorts mer än 400 miljoner sådana rotfyllningar bara i USA.

Faktum är att man utsätter patienter för onödiga faror om man inte effektivt eliminerar bakterier vid rotbehandling. Det får också konsekvenser i form av lidande och stora kostnader. Det är uppenbart att N2-motståndare bortser från detta. De tycks vilja se stora risker med N2 och tillmäter därför nästan obefintliga sådana oproportionerligt stor betydelse.

Nils Norrsell
 
 

"Hela N2-affären ger en skrämmande bild av hur akademiska ämbetsmän på högsta nivå,om har såväl kollegers som allmänhetens oinskränkta förtroende, inlåtit sig i systematiska oredligheter. Deras agerande har inneburit att allmänheten, patienterna, under många år blivit påtvingade meningslöst lidande, omak, tidsförluster och oskäliga kostnader...Människor har misshandlats och stympats genom onödiga tandförluster, tillfogats såväl fysiskt som psykiskt lidande och därvid blivit invaggade i tron att de fått det bästa som vetenskapen har att erbjuda. I verkligheten har de blivit bedragna".

Citat ut boken N2-affären, Sven Rosenbaum,1984.

Den förre cheftandläkaren vid Arboga Folktandvård avslöjar försåtliga manipulationer och konspirationer bland högt uppsatta tjänstemän inom tandvården och Socialstyrelsen. Under en slöja av vetenskap har de inblandade försökt "blanda bort korten" för att bli av med en farlig konkurrent och därmed säkra sina egna högt uppsatta positioner. Robinson? Nej, det här är tandvårdens "Watergate". Denna skandalhistoria är lika aktuell idag som den var 1984, eller varför inte 1964.

I ett halvt århundrade(!) har tandvårdens profeter och lärde stridit om hur infektioner i tänder bäst bekämpas. Aseptiskt eller antiseptiskt? Företrädare för världens minsta specialistkår, endodontister, hävdar fortfarande att infektion i tänder måste behandlas varsamt, aseptiskt. Det här leder till att den vanlige tandläkaren hänvisas till behandling som har osäker effekt på en infekterad tand. Det är här konspirationstanken kommer in, vem tjänar på att din tandläkare inte kan behandla en banal infektion? Viktigt är också, denna kontrovers mellan aseptik och antiseptik förekommer bara i de länder där specialistvården är utbyggd. Island har två(2) endodontister. Samma diskussion. I praktiken betyder det att en tandläkare som 'misslyckas' remitterar sina patienter till en endodontist...,som kan rädda läget med mer tid och mer pengar...

N2 är ett antiseptiskt rotfyllningspreparat. Det är helt enkelt för bra - för endodontister.Med ett sådant verksamt preparat upphör deras remissflöde...och fina jobb. Det tandläkare Rosenbaum visar i sin bok är hur rotfyllningspecialisterna (endodontister) infiltrerade Socialstyrelsen för att kunna blockera användandet av konkurrenten N2.För detta ändamål saknade Socialstyrelsen egen expertis, så de lämnade med förtroende över till professorer inom Endodonti att övervaka sin egen verksamhet...(!),tandvården. I kraft av denna maktposition bestämde sig professorerna för att bli av med N2 genom att kräva att produkten klassificerades som läkemedel. I händelse av en ansökan räknade de med att kunna avvisa densamma med hänvisning till laboratoriestudier. På detta sätt kunde preparatet undanhållas den vanlige tandläkaren.

När inte detta fungerade gjorde år 1975 fyra(4) professorer gemensam sak och hävdade med hänvisning till laboratoriestudier, av tvivelaktig karaktär, att preparatet stred mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Stora delar av tandläkarkåren skrämdes till att hålla sig borta från ett kraftfullt verktyg mot tandinfektioner. Professorerna hade talat. De tandläkare som hade lång erfarenhet av N2 visste bättre. De hade kontrollerat sina rotfyllningar med röntgen. Infektionerna läkte ut. Miljontals tänder, enbart i Sverige! Här fanns beprövad erfarenhet att fylla Sankt Peterskatedralen i Rom. Rotfyllningsmaterialet N2 CE-märktes 1998.

Professorernas stora dilemma är att de, än idag, inte kan styrka påståenden om svåra sidoeffekter av N2. Dessa påståenden har endast ett syfte; att sprida desinformation för att stärka sin egen ställning. Trots detta finns det många tandläkare i Sverige som bryr sig mer om sina patienter än Socialstyrelsens självvalda "experter".

När vi idag vill att dessa "experter" skall anföra bevis mot användandet av N2
blir svaret;

Ur Tandläkartidningen Okt. 2009.
Tandläkare Daniel Rigsjö

nn_svar.jpg (526,14 kb)