Äntligen har Socialstyrelsen klart uttalat att N2 får användas. Nu brådskar det att utbilda alla Sveriges tandläkare i att använda den metod som gör att rotbehandling blir säker och får förutsebar och god prognos. Fördomar och ovilja att respektera kliniskt dokumenterade goda resultat har gjort att oerhört många tänder har gått förlorade helt i onödan. Rotbehandling, utförd enligt Socialstyrelsens riktlinjer, har lett till över 50% misslyckande. N2-rotfyllning, som bara uppvisat bara 2-5% misslyckanden har sagts strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet.
Försvar för N2-metoden

Resultat
Vi som har valt att arbeta med N2 har gjort det för att ingen annan metod har gett oss så goda resultat. Att det förhåller sig så visade tandläkare Lennart Telander redan 1966 då han publicerade en 6-årsuppföljning av 141 rotfyllningar utan ett enda bakslag.  Även Steup (2001) har i sin avhandling visat mycket goda resultat med N2.  De metoder som lärs ut vid tandläkarutbildningen i Sverige har bristen att bakterier finns kvar i rotkanalen i 93 % av de rotfyllda tänderna (Brynolf 1967). Detta förklarar troligen de dåliga resultaten. De som anser N2-användning strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet menar uppenbarligen, att trots att metoden ger över 90 % lyckandefrekvens på såväl kort som lång sikt, ska den överges till förmån för en metod som dras med en skrämmande hög misslyckandefrekvens.  Att göra så tycker vi N2-tandläkare strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riskanalys
Den största risken som tandläkare upplevt med att använda N2 är att bli trakasserade av Socialstryrelsen, HSAN eller Försäkringskassan. En del tandläkare har också tagit intryck av den kontinuerliga desinformation som skett de senaste femtio åren angående faror. Enligt amerikanska Food and Drug Association, en av världens strängaste läkemedelskontrollanter, är risken för patienten inte högre med N2 än med något annat rotfyllningsmedel.
Bakterier från infekterade tandrötter kan vara livshotande för vissa patienter, t.ex. diabetiker, hjärtsjuka och för dem som har nedsatt immunförsvar. En rotbehandlings främsta uppgift är att se till att rotkanalen blir steril och att rotfyllningen förhindrar reinfektion. N2 klarar den uppgiften! Gängse metoder i Sverige gör det inte.

Cancerogena ämnen bör man se upp med. I guttaperka finns ett mycket potent sådant, Bisphenol A. Även kloroform sades redan på 1970-talet vara så cancerogent att det, enligt utskick från Socialstyrelsen inte borde användas i några medicinska sammanhang. Vissa tandläkare använder dock än i dag hartskloroform för att klistra fast sina guttaperkaspetsar. Endodontister ser inga problem, men oroar sig i stället för formaldehydens cancerogena potential. Med den lilla dos och svaga koncentration som finns i N2 är den oron obefogad. Ett normalt päron innehåller tre gånger så mycket formaldehyd som en nygjord N2-rotfyllning. Vårt blod innehåller också mer formaldehyd än rotfyllningen.
Allergi är ett gissel för många. När antibiotika används kan också detta vara farligt om patienten är överkänslig. Därför bör man se till att antibiotika undviks genom att inte ge bakterier en chans att växa i rotkanaler. Långt fler människor är allergiska mot vissa antibiotika än mot N2. Själv har jag efter 45 års arbete med detta material aldrig träffat på någon som har varit allergisk. Enligt uppgift från American Endodontic Society är allergi mot N2 och liknande ytterst sällsynt trots att det gjorts mer än 400 miljoner sådana rotfyllningar bara i USA.

Faktum är att man utsätter patienter för onödiga faror om man inte effektivt eliminerar bakterier vid rotbehandling. Det får också konsekvenser i form av lidande och stora kostnader. Det är uppenbart att N2-motståndare bortser från detta. De tycks vilja se stora risker med N2 och tillmäter därför nästan obefintliga sådana oproportionerligt stor betydelse.

Nils Norrsell